När släkten slår sig samman

I söndags var det äntligen dags, efter två år, för mormors och morfars bröllopsmiddag som deras ungar gav till dem i 50-årig bröllopspresent. Alla utom Maria och alla småungar var på plats i Djupvik för att fira, tjugo hungriga personer.


När vi kom dit fick vi först vänta för att de låg lite efter på restaurangen men när vi väl skulle sätta oss till bords så fick vi tre olika bord istället för ett gemensamt. Skitskumt! Det tjafsades lite fram och tillbaka men till slut lyckades släktens ansikte utåt, Carina, på ett proffsigt sätt få dem att fixa ett gemensamt bord. Bokar man ett bord för tjugo personer så vill man väl sitta tillsammans och inte var för sig!??! Annars kunde vi ju lika gärna valt varsin restaurang och sedan skypat med varandra.


Förrätten var inte alls god, ankleverterinne med rabarbermarmelad, den skulle jag aldrig rekommendera så vida man inte vill testa en riktigt ovärd förrätt. Huvudrätt; lamm = helt okej! 🙂


Kusin Julia med pojkvännen Sebbe.


Efterrätterna var goda, i alla fall den till höger som Martin beställde. Mmm, himla god!


Larsson-släkten – blod!


Ordna om, ordna om


Nu fick de ingifta och utbytbara vara med på bilden också = pojkvänner och flickvänner.

Tack för en trevlig kväll släkten!

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.